Vilka symtom kan IBD ge?
Diarré, buksmärta, blod eller slem i avföringen, trängningar och viktnedgång är vanliga symtom, men mönstret skiljer sig mellan sjukdomarna.
Crohns sjukdom kan också ge problem kring ändtarmsöppningen, fistlar eller förträngningar, medan ulcerös kolit ofta ger blodiga diarréer och bråttom till toaletten.
Trötthet och blodbrist kan uppstå både av inflammation och av närings- eller blodförluster.
Vad är skillnaden mellan Crohn och ulcerös kolit?
Crohns sjukdom kan finnas från mun till ändtarm och inflammationen kan gå djupare genom tarmväggen. Ofta finns friska segment mellan inflammerade områden.
Ulcerös kolit börjar i ändtarmen och kan breda ut sig sammanhängande upp genom tjocktarmen, främst i slemhinnan.
I vissa fall går det inte direkt att säkert klassificera sjukdomen, och diagnosen kan behöva omvärderas över tid.
När bör symtom utredas?
Långvarig diarré, blod i avföringen, återkommande buksmärta och viktnedgång bör bedömas, särskilt när symtomen pågår i veckor.
Vid känd IBD ska hög feber, snabbt ökande buksmärta, uttorkning eller kraftig blödning bedömas skyndsamt.
Akut mycket uppspänd buk, svår smärta eller tydlig allmänpåverkan kan tala för komplikation och kräver akut vård.
Vilka prover används?
Blodstatus, CRP och andra laboratorieprover kan visa inflammation, blodbrist och nutritionspåverkan. Normala blodprover utesluter dock inte alltid mild lokal tarminflammation.
Fekalt kalprotektin används ofta för att bedöma sannolik inflammation och kan också användas vid uppföljning.
Infektionsprov kan behövas eftersom tarminfektion ibland kan likna ett IBD-skov.
Varför används flera undersökningsmetoder?
Koloskopi visar slemhinnan och gör det möjligt att ta vävnadsprov. Vid Crohns sjukdom kan MR eller ultraljud kartlägga tunntarm och djupare komplikationer.
CT används framför allt när snabb bedömning behövs, exempelvis vid misstänkt abscess eller tarmhinder.
MR helkropp ersätter inte IBD-anpassad endoskopi eller riktad tunntarmsdiagnostik.
Hur följs IBD över tid?
Målet är att kontrollera både symtom och inflammation, eftersom en person kan känna sig bättre innan all inflammation har läkt.
Läkemedelsbehandling väljs efter sjukdomstyp, utbredning och aktivitet och kan behöva justeras över tid.
Regelbunden kontakt med mag-tarmspecialist är viktig, särskilt vid återkommande skov eller mer omfattande sjukdom.