Vilka symtom kan lungemboli ge?
Plötslig eller snabbt tilltagande andnöd är vanligt. Bröstsmärtan kan sitta på ena sidan och bli tydligare när du andas djupt.
Hosta, hjärtklappning, oro, yrsel och ibland blod i upphostningar kan förekomma. Vid större emboli kan blodtrycket sjunka och personen svimma.
Små lungembolier kan ge mer diskreta symtom, vilket är en anledning till att riskfaktorer och samtidiga bensymtom är viktiga i bedömningen.
Vilka riskfaktorer gör lungemboli mer sannolik?
Nylig operation, immobilisering, tidigare DVT eller lungemboli, aktiv cancersjukdom, graviditet och östrogenbehandling är exempel på riskfaktorer.
Ett samtidigt ensidigt svullet eller smärtande ben kan tala för en djup ventrombos som källa.
Frånvaro av tydliga riskfaktorer utesluter dock inte lungemboli.
När ska du ringa 112?
Ring 112 vid plötslig svår andnöd, kraftig bröstsmärta, svimning, blåaktig hud eller annan tydlig cirkulations- eller andningspåverkan.
Akuta symtom ska inte avvaktas för att boka CT, MR eller annan privat undersökning.
Om symtomen är lindrigare men nytillkomna och du har tydliga riskfaktorer för venös trombos behöver du ändå snabb medicinsk bedömning.
Vid kraftig andnöd, svimning eller cirkulationspåverkan ska 112 kontaktas direkt.
Hur bedömer akutsjukvården sannolikheten?
Läkaren går igenom symtom, tidigare trombos, operationer, cancer, läkemedel och status. Kliniska beslutsstöd kan användas för att strukturera riskbedömningen.
D-dimer kan vara användbart när den kliniska sannolikheten inte är hög. Ett förhöjt värde bevisar inte lungemboli.
EKG, blodprover och ibland ultraljud av hjärta eller ben används för kompletterande information, särskilt hos en mer påverkad patient.
Vilken bilddiagnostik används?
CT-pulmonalisangiografi är en vanlig metod för att visa proppar i lungornas artärer.
När CT-kontrast inte är lämplig kan andra metoder bli aktuella beroende på klinisk situation och tillgänglighet.
MR helkropp är inte en metod för akut uteslutning av lungemboli eftersom frågan kräver ett specifikt och snabbt diagnostiskt protokoll.
Vad händer efter diagnosen?
Många stabila patienter behandlas med antikoagulantia. Hur länge behandlingen fortsätter beror på vad som utlöst proppen och risken för återfall.
Vid svår cirkulationspåverkan kan intensivare behandling behövas för att snabbt minska proppbelastningen.
Vården bedömer efteråt också om riskfaktorer kan förändras och om uppföljning behövs för kvarstående andfåddhet eller propp-risk.