Svullnad

Svullnad innebär att en kroppsdel eller vävnad blir större. Vätskeansamling kallas ödem, men svullnad kan också bero på blod, inflammation, infektion eller en vävnadsförändring.

Ödem kan vara mjukt och lämna en grop efter tryck, men det är inte alltid fallet. Lymfödem kan med tiden bli fastare och huden kan förändras.

Plats och symmetri är centrala. Svullnad i ett ben, båda ben, ett ansikte eller en enskild led har olika sannolika orsaker.

Lokal svullnad uppstår ofta efter skada, överbelastning, insektsbett eller infektion. En stukning kan ge blödning och inflammation, medan en ledinflammation ger svullnad i och runt leden.

Svullna ben på båda sidor kan bero på venös insufficiens, hjärtsvikt, njur- eller leversjukdom, läkemedel eller långvarigt stillasittande. Ensidig svullnad kan bero på skada, infektion, blodpropp eller störd lymftransport.

Lymfödem beror på försämrad transport av lymfvätska. Läs även om lymfkörtlar och deras roll i lymfsystemet.

Sök akut vid plötslig svullnad i ansikte, tunga eller hals, särskilt om det är svårt att andas eller svälja. Det kan vara en allergisk reaktion.

Plötslig ensidig bensvullnad med smärta, värme eller rodnad behöver bedömas för blodpropp. Svullnad tillsammans med bröstsmärta eller andfåddhet ska bedömas akut.

En röd, varm och snabbt tilltagande svullnad med feber kan bero på infektion. Missfärgning, kall hud eller kraftig smärta kan tala för cirkulationsproblem.

Vårdgivaren bedömer när svullnaden började, om den är ensidig, om den varierar över dagen och vilka läkemedel du använder. Huden, cirkulationen, hjärta, lungor, buk och lymfkörtlar kan behöva undersökas.

Blod- och urinprover kan ge information om njurar, lever, proteinnivåer, inflammation och hjärtbelastning. Vikt och blodtryck kan följas över tid.

Vid misstänkt blodpropp används ultraljud. Hjärta kan bedömas med EKG och ultraljud, medan lokal svullnad ibland kräver ultraljud, röntgen, CT eller MR.

Ultraljud är ofta förstahandsmetod vid misstänkt blodpropp, vätskefylld förändring eller ytlig knöl. Röntgen används vid skelettskada och kan visa vissa tecken på hjärt- eller lungsjukdom.

CT och MR används när djupare vävnader eller organ behöver bedömas. Valet styrs av om frågan gäller kärl, mjukdel, skelett, bukorgan eller inflammation.

En generell MR-undersökning är inte en standardutredning för svullnad. Rätt test väljs efter den troligaste mekanismen.

Vid lätt bensvullnad efter stillasittande kan rörelse, högläge och pauser hjälpa. Kompressionsstrumpor kan vara lämpliga för vissa men bör användas efter bedömning om cirkulationen är osäker.

Vid skada är anpassad belastning och kortvarigt högläge ofta användbart. Undvik hård massage av ett plötsligt svullet och smärtsamt ben innan blodpropp har uteslutits.

Ändra inte vätskeintag eller vätskedrivande läkemedel på egen hand. Behandling ska riktas mot orsaken.

Venös svullnad i benen blir ofta tydligare under dagen och kan minska efter nattvila eller högläge. Huden kan med tiden bli missfärgad och stram. Behandling kan omfatta rörelse, kompression och åtgärder mot bakomliggande venproblem.

Lymfödem kan börja mjukt men blir ofta fastare över tid. Det kan uppstå efter operation eller strålbehandling men även av andra orsaker. Specialiserad lymfterapi, hudvård och kompression kan minska besvär och risken för infektion.

Inflammatorisk svullnad är ofta varm, öm och ibland röd. Vid skada är svullnaden en del av läkningsreaktionen, medan infektion behöver behandling. Det går inte alltid att skilja tillstånden enbart genom utseendet.

Att mäta omfång eller följa kroppsvikt kan vara användbart vid återkommande svullnad, men resultaten behöver tolkas i sammanhang. Snabba viktökningar tillsammans med andfåddhet kan exempelvis tala för vätskeansamling och bör bedömas.