Falska positiva fynd vid screening

Begreppet betyder att ett test eller en undersökning ger ett positivt eller misstänkt resultat trots att personen inte har den sjukdom som testet söker efter.

I bilddiagnostik kan en ofarlig cysta, ärrvävnad eller normal variation likna något som behöver utredas. Fyndet är då inte ett fel i den meningen att radiologen har sett något som inte finns, utan osäkerheten gäller vad förändringen betyder.

Läs även om incidentalom vid MR när förändringen upptäcks utanför den ursprungliga frågeställningen.

Screening behöver vara känslig för att inte missa relevant sjukdom. Hög känslighet innebär ofta att även ofarliga förändringar fångas upp.

Risken påverkas av hur vanligt tillståndet är i den undersökta gruppen. När sjukdomen är ovanlig kommer en större andel av de positiva resultaten att vara falska.

Bildkvalitet, tidigare undersökningar, radiologiska kriterier och personens riskprofil påverkar hur ett fynd kategoriseras.

Ett screeningfynd är sällan en akut diagnos i sig. Följ den rekommenderade tidsplanen och fråga vilken risknivå radiologen har angett.

Sök däremot snabbare om du samtidigt har akuta eller tydliga symtom som inte har bedömts, exempelvis neurologiska bortfall, kraftig blödning eller snabbt försämrat tillstånd.

Avbryt inte pågående medicinsk behandling och starta inte behandling mot en misstänkt diagnos innan den har bekräftats.

Vanliga följder är nya bilder med ett mer riktat protokoll, ultraljud, laboratorieprov eller kontroll efter en bestämd tid.

Vissa personer behöver biopsi eller annan invasiv undersökning. Sådana åtgärder kan ge obehag, blödning, infektion och kostnader även när resultatet till slut är godartat.

Oro under väntetiden är en verklig belastning. Tydlig information om sannolikhet och nästa steg minskar risken att ett osäkert fynd uppfattas som en färdig diagnos.

Radiologiska riktlinjer delar ofta in fynd efter storlek, utseende och riskfaktorer. Lågriskfynd kan lämnas utan åtgärd, medan andra följs eller utreds.

Tidigare bilder är värdefulla. En förändring som varit stabil under lång tid kan ofta bedömas annorlunda än ett nytillkommet fynd.

En riktad undersökning kan ge högre detalj eller en annan typ av information. Biopsi används när bilddiagnostik inte kan ge tillräcklig säkerhet.

Fråga om fyndet är sannolikt godartat, osäkert eller tydligt misstänkt och vilken sannolikhet bedömningen bygger på.

Be om en konkret plan: ingen åtgärd, jämförelse med tidigare bilder, kontroll efter viss tid eller riktad utredning.

Försök att skilja orden fynd, misstanke och diagnos. De beskriver olika steg och innebär inte samma sak.