Skelettförändringar och cancer

Åldersförändringar, artros, gamla frakturer, benöar och andra benigna lesioner är vanliga fynd.

Metastaser kan vara lytiska, sklerotiska eller blandade beroende på primärtumör.

Primära skelettumörer är ovanliga och omfattar både benigna och maligna typer.

Destruktivt mönster, snabb förändring, mjukdelskomponent eller oförklarlig ihållande lokal smärta kan motivera specialistutredning.

Tidigare cancer ökar betydelsen av ett nytt oklart skelettfynd men bevisar inte att det är metastas.

Hos personer utan känd cancer måste både godartade lesioner och primär skelettumör övervägas utifrån bildmönster.

Ihållande lokal skelettsmärta, särskilt om den förvärras och saknar rimlig förklaring, bör bedömas om den inte går över.

Plötslig svår smärta efter liten belastning kan vara patologisk fraktur och kräver snabb bedömning.

Neurologisk svaghet eller känselbortfall hos person med känd cancersjukdom och ryggsmärta kan vara tecken på ryggmärgskompression och kräver akut vård.

Svenska sarkomriktlinjer anger konventionell röntgen som första radiologiska metod vid misstänkt primär skelettumör.

Om röntgen visar malignitetsmisstanke eller inte förklarar symtomen kan MR av området ge mer information om benmärg och lokal utbredning.

Misstänkta primära skelettumörer ska bedömas inom specialistcentrum innan biopsi planeras.

Metoden varierar mellan cancerformer. CT, skelettscintigrafi, PET/CT och MR används utifrån primärtumör och klinisk fråga.

MR är mycket känsligt för benmärgsförändringar och används ofta vid oklara eller neurologiskt relevanta fynd.

Ingen enskild metod är bäst för alla cancerformer och stadier.

Är förändringen typiskt benign, degenerativ eller misstänkt? Finns tidigare bilder som kan visa stabilitet?

Behövs riktad röntgen eller MR och finns någon tidigare cancerdiagnos som påverkar tolkningen?

Om biopsi diskuteras vid misstänkt sarkom, fråga om provtagningen planeras tillsammans med sarkomcentrum.