Vad är njurarna och var sitter de?
Njurarna är två bönformade organ som ligger djupt i bakre delen av buken, på var sin sida om ryggraden. Den högra njuren ligger ofta något lägre än den vänstra på grund av levern. Ovanpå njurarna ligger binjurarna, som har andra funktioner.
Blodet kommer till njurarna genom njurartärerna. I miljontals mikroskopiska filtreringsenheter bildas urin som samlas i njurbäckenet och förs genom urinledarna till urinblåsan.
Strukturella förändringar som cystor är vanliga och ofta godartade. Läs mer om njurcysta och njurförändringar.
Vilken funktion har njurarna?
Njurarna filtrerar blodet och utsöndrar restprodukter i urinen. De justerar samtidigt hur mycket vatten, natrium, kalium och andra ämnen som kroppen behåller eller gör sig av med.
Genom hormonsystem påverkar njurarna blodtrycket. De producerar även erytropoetin, som stimulerar bildning av röda blodkroppar, och aktiverar D-vitamin som är viktigt för kalkbalans och skelett.
Njurarna har stor reservkapacitet. Det innebär att njurfunktionen kan försämras gradvis utan tydliga tidiga symtom.
Njurarna anpassar filtrering och urinens koncentration efter vätskeintag, blodtryck och kroppens behov. Därför varierar urinmängden normalt. Att dricka extremt mycket vatten förbättrar inte automatiskt njurfunktionen och kan vara olämpligt vid vissa sjukdomar.
Vanliga njurproblem och symtom
Njursten kan ge kraftig smärta i sidan eller ryggen som kommer i vågor. Urinvägsinfektion kan sprida sig till njuren och ge feber, frossa och flanksmärta. Kronisk njursjukdom ger ofta få symtom tidigt men kan senare orsaka trötthet, klåda, svullnad och andfåddhet.
Blod i urinen, högt blodtryck, protein i urinen eller avvikande kreatinin kan vara tecken på njur- eller urinvägspåverkan. Cystor och tumörer kan upptäckas av en slump.
Smärta i ryggen beror oftare på muskler och skelett än på njurarna, men feber, urinbesvär och blod i urinen gör njurorsak mer sannolik.
Diabetes, högt blodtryck, hjärt-kärlsjukdom och vissa läkemedel ökar risken för kronisk njurpåverkan. Smärtstillande antiinflammatoriska läkemedel kan i vissa situationer belasta njurarna, särskilt vid uttorkning eller redan nedsatt funktion.
När bör du söka vård för njurrelaterade symtom?
Kontakta vården vid blod i urinen, återkommande flanksmärta, svullna ben, långvarigt högt blodtryck eller tydligt minskad urinmängd. Avvikande njurvärden behöver följas även om du mår bra.
Sök vård skyndsamt vid feber och kraftig smärta över njuren, särskilt om du mår illa eller har svårt att kissa. Sök akut vid mycket liten eller ingen urinproduktion, svår andnöd, kraftig svullnad, förvirring eller snabbt försämrat allmäntillstånd.
Blod i urinen ska bedömas även om det inte gör ont.
Hur undersöks njurarna?
Blodprov med kreatinin används för att beräkna eGFR. Urinprov kan visa albumin, blod, infektion och andra avvikelser. Blodtryck är en viktig del av njurbedömningen.
Ultraljud kan visa njurarnas storlek, cystor och om urinvägarna är vidgade. CT är vanligt vid njursten och används även för tumör- och kärlfrågor. MR kan ge detaljerade mjukdelsbilder och användas när CT-kontrast är olämplig eller när en förändring behöver karakteriseras.
I vissa fall behövs njurbiopsi, hormonprover eller specialistbedömning hos njur- eller urinvägsläkare.
Vid upprepade avvikande prover är det viktigt att jämföra med tidigare värden och kontrollera läkemedel, vätskestatus och samtidig sjukdom. Urinens albumin-kreatinin-kvot kan ge viktig riskinformation även när eGFR fortfarande är relativt bevarat.
När kan MR av njurarna vara relevant?
MR kan vara relevant för att bedöma vissa njurtumörer, komplexa cystor, kärl, medfödda avvikelser eller förändringar som inte kan karakteriseras med ultraljud eller CT. Undersökningen kan ingå i en riktad MR buk.
MR är inte förstahandsval vid misstänkt njursten; där används ofta CT. Njurfunktion måste också bedömas med blod- och urinprov eftersom bilder inte visar filtreringen direkt.
Om kontrastmedel övervägs behöver njurfunktion och övriga riskfaktorer bedömas.
Begränsningar och nästa steg
Ett normalt ultraljud eller MR utesluter inte tidig funktionsnedsättning. Samtidigt kan en enkel cysta synas tydligt utan att påverka funktionen. Struktur och funktion måste därför bedömas separat.
Nästa steg kan vara blodtrycksbehandling, diabeteskontroll, läkemedelsöversyn, uppföljande prover, behandling av infektion eller remiss till specialist. Tidig upptäckt av kronisk njurpåverkan kan göra det möjligt att bromsa utvecklingen.
Uppföljning bygger ofta på trend snarare än ett enstaka prov. En tillfällig försämring kan bero på vätskebrist eller akut sjukdom, medan långvarigt sjunkande eGFR kräver annan bedömning. Läkemedelsdosering kan behöva anpassas efter njurfunktionen.